zanzibarisa

Hur har ni det dar hemma i kylan?

Ni kan kolla in den har sidan for att se lite fler bilder nar vi delade ut rullstolar med Charamission.

www.charamission.org

las under news...

Min dator har fatt virus sa jag skriver fran den har..haha..lol..det blir lite roligt utan vara bokstaver men jag hoppas jag far ordning pa min sa smaningom...

hade!

Isa=)

Hej Bloggen!

Här har det varit otroligt mycket under flera dagar men så fantastiskt..Jag har blivit registrerad som sjuksköterska i organisationen ”charamission” ( charamission.org ) och jag har jobbat med dem 3 dagar här i veckan. Första dagen åkte vi hem till familjer med multihandikappade barn som fick rullstolar. Ni får kolla bilderna men i verkligheten så blir man så gripen..jag grät hemma på kvällen..Ni skulle sett ansiktsuttrycken på barnen och på föräldrarna..oj,oj,oj..man känner att det är värt alla uppoffringar flera gånger om. Jag hade mycket att tillföra och det kändes så gott..jag har ju sett ett antal rullstolar under åren och kunde instruera hur föräldrarna skulle hantera dem osv..

Det var första dagen..andra dagen var vi och besökte ett barnhem och pysslade med barnen och lekte ute..man vill bara gråta där också..dessa underbara småttingar hungrar efter trygghet, kärlek och bekräftelse. En liten kille klängde på mej hela tiden, Ibrahimani, han var elak och slogs när jag kom men jag tog itu med honom och sedan var han som en häftklammer på mej…Det gör så ont i hjärtat att se dem små liven utan en trygg mamma eller pappa..Personalen verkade inte bry sig särskilt mycket om dem och det gör så ont i själen…Tänk om jag kunde adoptera dem alla!=)

Idag är det fredag som tur är, ledig imorgon.

Idag har vi varit långt ute i bushen, det påminde mej om bushen i Zambia för många år sedan ca 1986-87. Jag har varit sjuksköterska och vi har avmaskat en hel skola med ca 250 elever. 3-6 stycken personer tog hand om registreringen och ett gäng tog hand om informationen, dvs prevention, hur man kan undvika att få mask i magen. Ett gäng delade ut kläder till alla barn och ett gäng pysslade med dem och just det, jag var den enda medicinska tillgången idag så jag tog hand om medicineringen..Det är ju fantastiskt att få vara ute så här och göra nytta.

Under 3 dagar den här veckan har jag också hunnit iväg till morgonträningen ( kl.07.00) med volleyboll laget jag hittat här. Det är ett gäng soldater som spelar på deras område och de är duktiga. Idag spelade de match och de ville jag skulle vara med men jag kom så sent så jag tittade istället.

Nästa vecka ska vi dela ut fler rullstolar och vi ska avmaska en skola till osv…

Jag är sliten och trött men såååå glad att få vara här och göra dessa insatser..inget kunde vara bättre!

Charas slogan : Its more blessed to givet han to receive..=)

På återseende!

Isa=)

Hej Bloggen!

Det är en trött missionär som skriver..livet här ute är inte enkelt men jag lever och är vid god hälsa=)

I torsdags så hade vi kvinnomöte och ”Charamission” ( charamission.org ) skänkte en inred container till kvinnorna i församlingen. Den var inredd med sy material, en massa tråd, tyg, knappar, mönster, 2 provrum mm och symaskinerna köptes här. Det är tänkt att kvinnogruppen i församlingen ska kunna tjäna lite pengar på att sy. Det var ett bra tal som Carol MacDonald höll…

Jag skulle ha åkt med Charamission till ön Timbutu i lördags men det blev inställt pga att flygplatsen i Dar-es-salaam var avstängd och det innebar att volontärerna från USA var inte på plats i tid. Vi försöker fortfarande hitta ett nytt datum för turen men vi ska iaf åka ut på klinik på fredag och nu på onsdag ska jag följa med dem och hjälpa till att dela ut rullstolar till handikappade här på ön. Det är ju roligt att kunna hjälpa till=)På torsdag var det nåt vi skulle ut på också..eh..ja, det löser sig men då blir det Charamission igen=)

Måste berätta att anledningen till att flygplatsen i Dar.. var avstängd är pga att en bomb i ett av armens lager exploderade. Detta har hänt tidigare för ett par år sedan, också i Dar..Den här gången blev ca 1000 hus förstörda och de säger att det rör sig om ca 20 dödsfall men det är säkert fler. Detta är så hemskt! Det hände nära flygplatsen också så de var tvungna att stänga av den i kaoset.

I fredags kväll var jag i kyrkan till fyra på morgonen, jag undervisade om tillbedjan och lovsång och sedan hade vi musik och sång övning till långt fram på morgonen. Jag lånade en sjaskig liten bil av en underbar dam i församlingen och skjutsade hem några från bandet och sedan kom jag hem till slut..välbehållen=)

I lördags så döpte vi 24 personer i församlingen och igår firade vi och de nydöpta nattvarden i Söndags gudstjänsten. Jag var trött efter 2 gudstjänster och på em. åkte vi fyra personer och åt en god middag på restaurang ”Archipelago” med utsikt över havet och det bästa av allt med havsbrisen på oss=)

När vi ätit och haft trevligt åkte vi hem till Mary och njöt av två Gaither DVD:er som jag haft med mig. De tycker att det är fantastiskt att lyssna på dem och det är det ju!=)

Idag var jag tidigt uppe igen för att hinna till volleyboll träningen kl. 07.00 med ett gäng soldater och studenter. Jag såg dem spela en dag när vi körde förbi och jag var tvungen att stanna och fråga om jag fick vara med och träna och det var inga problem. Jag var så seg..oj,oj,oj vilken dålig kondis jag har..Jag hängde inte med något vidare men det var kul och det tyckte de också så jag drar dit imorgon bitti igen. =)

Coachen ville träffa mig i eftermiddag men jag stängde av telefonen, orkar inte..zzz..I em har jag skickat mail, sovit och nu uppdaterar jag bloggen.

Rose, en trevlig katolsk tjej från Dar-es-salaam har flyttat in i ett av rummen i huset till sista mars. Trevligt med sällskap, vi har hunnit ses en kväll..just det i lördags..Jag bakade ännu en kaka och vi drack Coca-Cola=)

Hon jobbar för en organisation som hjälper fattiga barn med utbildning här på Zanzibar. Nu ska jag ge mig för idag..

Ta hand om er där hemma och njut av alla bekvämligheter lite extra.

Jag tampades med vattenpumpen idag igen..det gick inte att pumpa vatten upp i tanken av någon anledning som jag inte orkade ta tag i just idag…

 Shamim är Iran nu och hälsar på sin familj medan Kevin är i Malaysia och söker jobb. Han fick inte jobb i Dar-es-salaam men det var nog lika bra. Afrika är så knepigt. Tänk att jag fick leda dem till tro och döpa dem..Underbart!=)

Kramar

Zanzibarisa=)

Kära bloggare!

Jag har haft den mest prövande veckan hittills. Åkte till Dar-es-salaam i måndags med Birgitta från bokshopen för att köpa böcker till affären. Det tog hela dagen, åkte färja till Dar.. och åkte sedan runt för att inhandla det vi skulle. Birgitta åkte tillbaka med färja till Zanzibar och jag åkte vidare till Kigamboni och J.D Kaganga, min gode vän. Det var otroligt varmt i Dar också och strömmen var borta. Ja! Jag som hade tänkt att läsa bok i ett rum med AC och njuta riktigt när jag bodde på mitt gamla vanliga lilla hak i Kigamboni ” Hope Country hotel” men så blev det inte..jag höll på att förgås i värmen och J.D var på ett pastorsmöte på tisdagen så vi sågs knappt. Jag bad iaf och träffade på hotellet en äldre engelsk man som kom och hejade och frågade om jag ville följa med till KCC ( Kigamboni Community Center ). Han berättade att de hjälper gatubarn här i Kigamboni och barn och ungdomar som inte har föräldrar som bryr sig tex. Alkoholiserade familjer eller barn till drogmissbrukare osv..

Det lät ju väldigt intressant så jag hakade på och det var fantastiskt att vara där och se barnen så glada..springa runt och busa och mysa. John berättade att det var 4 ungdomar från Kigamboni som själva såg detta oerhörda behov och startade på egen hand detta center. Jag blev djupt berörd, det är inte ofta man hör om detta folk som tar initiativ och hjälper sig själva. John berättade särskilt om en pojke som inte har några föräldrar, han höll till på gatan. Nu bor han hos en familj som erbjudit sig att ta sig an honom och de är snälla mot honom, John hade full koll. Han berättade att han spenderat mycket tid och uppmärksamhet till just den här killen och killen hade börjat öppna sig och gråtit i Johns famn osv..

Det är fruktansvärt att människor, små barn ska behöva utstå sådan smärta och avsaknad av kärlek i den här tiden, jag önskar att det inte var så…

John var en fantastisk man som ger sin kärlek till dessa barn, de älskade honom och sprang runt och kallade honom farfar John=) Han busade och lekte med dem=)

Festo som var en av de som tog initiativ och startade var en trevlig kille, han berättade att de nu har ca 18 volontärer från lokalbefolkningen som hjälper till på centrat med olika saker. Tex så lärde de barnen spela trummor och dansa och några killar var grymma på akrobatik och så hade de kvällsskola med lärare som ställde upp och undervisade barnen i olika ämnen..

Jag blev så imponerad av dessa killar som tagit eget initiativ i sin kommun att göra det här..De var en stor uppmuntran att se.

På onsdagen träffade jag Kaganga en sväng till och fick vara med och se hur de byggde ut kyrkan och fixade till så den blir fin. Han berättade också en tråkig nyhet om en av familjerna i församlingen som just mist sitt nyfödda barn, ingen vet väl riktigt varför barnet dog 14 timmar efter födseln. Tråkigt! Det händer allt för ofta och allt för enkelt här i Afrika!

Jag sedan färjan hem till Zanzibar och längtade efter att få komma till mitt hus och duscha och ha fläkten på..men det blev inte riktigt så..

Jag blev bjuden till det Iranska paret och de ville jag skulle stanna över natten så frun kunde bjuda på en persisk middag. Det gick jag med på, jättetrevligt!=)

När jag just kommit dit började det regna och storma. Strömmen gick så klart och deras vattentank var tom..det innebär ingen dusch och dessutom en natt till utan fläkt i denna värmen..Nej! Vad jobbigt kände jag och de också. Vi blev tvungna att åka till stan till ett hotell med generator för att kunna äta middag..haha..ja det är helt galet här i Afrika!=)

Det blev en jobbig natt och nästa morgon åkte jag till kyrkan och jobbade, när jag var klar ville jag bara hem till mitt hus för även om det inte fanns ström så fanns det iaf. vatten i min vattentank så jag kunde duscha, det visste jag.

När taxin lämnat mej här hemma så upptäckte jag snart att det inte fanns något vatten. Ett rör hade ramlat ner från vattentanken under stormen och tömt hela tanken på vatten. Då hade jag fått nog. Nu var det torsdag em, ingen ström och inget vatten…Jag gick till sängen och satte mej ner och grät!!

Jag sa till Gud: om inte strömmen och vattnet är tillbaka under helgen så åker jag till Dar..på måndag och flyger hem till Sverige..detta är oacceptabelt!

I kyrkan fanns det iaf ström så jag kunde maila lite och få lite uppmuntran hemifrån Sverige..men usch vad jag var less!

Igår var jag tvungen att åka till ett hotell för att kunna duscha..strömmen kommer och går fortfarande men inatt har den iaf sett till att fläkten fungerat. Jag satt för en stund sedan och funderade på var jag skulle gå ut och äta idag, spisen fungerar ju inte utan ström så laga mat fungerar inte. Då kom strömmen lägligt tillbaka och jag har nu ätit.

Jag har väntat hela förmiddagen på att någon skulle komma och fixa vattentanken som husägaren lovat men det kommer ju ingen. Efter att jag ätit tänkte jag, kanske jag ska se om jag kan fixa den där vattentanken själv ändå..det är visserligen livsfarligt med den korta stegen och gå upp där men jag provar. Efter några trevande försök har jag nu fått dit röret och håller på att pumpa vatten upp i tanken medan strömmen är här så snar är det nog ordning på torpet här igen.

Jag har skrivit en rejäl predikan idag också, ska bli intressant att se vad Herren gör under tiden jag är här. Jag håller mej till planen att stanna ännu ett tag eftersom strömmen är tillbaka och vattnet nu ordnat till sig. Det vore inte fel att komma hem till bekvämligheten men jag ska hålla ut tills Herren ger klartecken att åka, inte omständigheterna.

Ha det bra där Guds välsignelse!

Isa=)

Hej bloggen!

Idag är en av de roligaste i mitt liv..haha..Jag har döpt två Iranier i ett badkar. Historien är denna..de tog emot Jesus för några veckor sedan och vi har träffats och bett och läst Guds Ord tillsammans och samtalat..De sa att de ville döpa sig och det måste vi ju ordna tänkte jag och pratade med Dixon.

Kvinnan, Shamim, ska åka till Iran för att besöka sin familj nu den 13:e februari och mannen, Kevin, väntar på att få ett nytt pilotjobb och idag träffades vi för att gå igenom dopet enligt Bibeln. Sedan pratade vi om när det skulle kunna passa och då kom vi fram till att idag finns tillfället..Kevin kanske åker på jobb i Dar-es-salamm inom två dagar och jag åker till Dar-es-salaam imorgon med Birgitta från Shangelia shopen och stannar till Onsdag. På fredag försvinner Kevin och Shamim till Dar och sedan åker Shamim till Iran..och i tillägg så är Dixon i Morogoro och tar hand om sin mamma och kommer inte förrän på lördag.

Jag blev påmind om den etiopiske hovmannen och tänkte, vad hindrar att vi gör det idag, de blev jätteglada över idén. De sa, vi har ett badkar..kan vi göra det där..JA! absolut sa jag..och så döpte jag dem enligt Matteus 28:19. Fantastiskt!

Några bilder från dopet fick vi också =), se och njut!

Annars har jag predikat idag om att vara en själavinnare..det var ett uppskattat budskap och det var glädjefullt att förmedla det.

Imorgon åker jag till Dar-es-salaam och stannar i Kigamboni hos Dixons bror January i några dagar..Hoppas att få se TAG:s högkvarter i Dar också.

Nu måste jag gå och äta…Glömde kanske förmedla att jag äntligen fått mitt Zanzibariska körkort också så idag har jag kört vänstertrafik med Agnes bil. Det känns underbart att få köra igen=)

Nu väntar jag på en egen bil..det behövs verkligen här för att kunna tjäna Gud=)

Varma, svettiga kramar från Zanzibar!

Isa=)